|
Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare. Hon utvecklade sin
pedagogik efter noggranna observationer av barns utveckling. Arbetsmetoderna växte
fram som svar på barnens behov och intressen. |
På vägen till att bli en självständig individ finns perioder
då barnet fokuserar hela sin uppmärksamhet på upptäckter i
vardagen. Det kan vara siffror, blommor, street-basket, dinosaurier eller teckning.
Sånt som vi vuxna ibland inte ser, men som fascinerar alla barn. De vill prova,
de vill känna, de vill förstå. Tills de tröttnar.
Montessorilärarens uppgift är att
ta hänsyn till de här kunskapstörstande perioderna under uppväxten,
som Maria Montessori kallade för sensitiva perioder.
Det innebär att läraren alltid utgår
från barnets egna förutsättningar och låter det utvecklas
i sin egen takt. Om en elev bara vill ägna sig åt matematik eller engelska
under en period är det i sin ordning. När barnet är mätt på
ämnet introducerar läraren ett nytt. Barnets egna intressen styr hela
tiden valen, under vägledning av läraren.
Det låter bra, tänker du säkert,
men kommer mitt barn att lära sig allt det behöver?
Alla barn är intresserade av omvärld. Och genom att arbeta själv-ständigt
så upptäcker de samband mellan olika områden. Även sånt
som från början verkar tråkigt blir spännande och lustfyllt.
En montessorilärare vet att elevens egen
drivkraft så småningom leder till de nödvändigaste kunskaperna.
Men naturligtvis sker det fria valet av arbetsuppgifter inom vissa ramar. Alla elever
måste ha allsidiga och grundläggande kunskaper när de lämnar
skolan.
Målet är emellertid högre satt
än så.
Montessoriundervisningen skall bygga upp barnets
trygghet och självförtroende. Inte bara för att de skall bli harmoniska
och lyckliga individer, utan för att de skall fortsätta att lära
hela livet.
Livslångt lärande har varit en ledstjärna
inom montessoripeda-gogiken i snart hundra år. I dagens informationssamhälle
lyser den klarare än någonsin.
![]() |
Kunskapens kärna är att äga den och använda den |